JAS-Gripen och moderaternas ovilja till överenskommelser

Det börjar dra ihop sig mot ett beslut om uppgradering av JAS-Gripensystemet.
Sverige förfogar över ett av världens modernaste och mest effektiva stridsflygplan. Dessutom utvecklas och tillverkas det här. Något som är fullständigt unikt för ett litet land som Sverige.
Sedan beslutet om att beställa detta superlätta, högteknologiska plan 1982, har det uppgraderats vid flera tillfällen enligt nyare tekniska rön och enligt de krav som försvaret ställer på ett försvarssystem som skall ha en chans att mäta sig mot sina motståndare. Det handlar om radarsystem och sensorer om vapen och om räckvidd.
Nu är det alltså dags för ett större steg på nivåtrappan och då måste statsmakterna, riksdag och regering ge sitt godkännande. Så är det bestämt och det är bra och demokratiskt. Gripensystemet är väldigt modernt, väldigt hightec och väldigt dyrt. Det slukar en stor del av Försvarsmaktens budget och därför är det riktigt och rätt att medborgarna och deras företrädare får säga sitt om vilken förmåga vi vill att försvaret ska ha för att klara sina uppdrag när det gäller att försvara landet, hävda vår integritet och fullgöra internationella uppgifter.
Försvarssystem och industriprojekt av Gripens storlek är komplicerade och långsiktiga projekt. Vi pratar om utvecklingstider på 10-15 år och livstider på 50-60 år. I pengar räknat handlar det om 100-tals miljarder och även om det är landets försvarsförmåga det handlar om i första hand, så går det inte att bortse från vilken betydelse Gripen har för Sverige som industrination. De spill over-effekter som kommer ur projektets forskning, utveckling, ingenjörskompetens och industrikunnande kan inte överskattas. Alltså det beslut som skall tas får följdverkningar långt in i en framtid vi inte vet något om. Det medför stora kostnader för skattebetalarna och beslutet får konsekvenser för industriutveckling och arbetstillfällen långt utanför flygförband och SAAB-fabriker.
Det borde med andra ord vara upplagt för att söka breda överenskommelser över parti- och blockgränser. Sådana överenskommelser måste naturligtvis också bygga på djup och relevant kunskap om hur hotbilderna mot fred och säkerhet ser ut, vad den operativa förmågan kräver av försvarssystemen, vilka alternativ som står till buds och vilka kostnader det ena eller andra för med sig. En utredning alltså med bred parlamentarisk medverkan.
Det är också precis vad tre av fyra allianspartier vill ha och vi socialdemokrater hänger på. Den utsträckta handen tar inte moderaterna. Det största regeringspartiet vill segla ensam i frågan men vad man egentligen vill med JAS-Gripen projektet är skrivet i stjärnorna. Försvarsminister Sten Tolgfors lyssnar inte på Försvarsmakten som vill vänta (och som förmodligen vill ha mer pengar) utan bloggar entusiastiskt om vikten av konkurrenskraftiga stridsflygplan men lägger inga förslag till riksdagen. Anders Borg bloggar inte och därför vet vi inte vad moderaterna egentligen vill och tycker om vårt flygförsvars framtid. Man kan tycka att partiet som vill vara statsbärande bör visa mer ansvar i frågan och vinnlägga sig om en bred politisk enighet om hur vi ska försvara landet

Vad gör regeringen i krissituationer?

Vid riksdagens frågestund på torsdagen ställde undertecknad en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors. Frågan rörde regeringens roll i krissituationer och tog sin utgångspunkt från förra veckans jättteövning SAMÖ-KKÖ.
Övningen handlade om att samordna och koordinera myndigheterna i samband med en tänkt kärnkraftsolycka i Oskarhamn. Regeringens medverkan saknades i övningen. Flera experter, både svenska och utländska, framhöll hur avgörande det är vid krissituationer av den här omfattningen, att ge myndigheterna och krisledningen ett ansikte utåt mot en oroad och förvirrad allmänhet. Att någon stiger fram och visar att man är beredd att ta ansvar redan från början. I min värld kan den rollen bara tas av dem som har fått förtroende att styra landet och av deras främste företrädare nämligen statsministern.

Övningen spelade upp en ytterst allvarlig situation, som började med en ispropp i kylvattensystemet i en av reaktorerna i Oskarshamn och eskalerade till en tänkt härdsmälta åtföljt av radioaktivt utsläpp och akut brist på elektricitet i stora delar av landet.
Härdsmältan inträffade vid nio-tiden på morgonen efter den första händelsen och kl 16.00, när övningen avslutades hade statsministern fortfarande inte uttalat sig. Den presskonferens som hölls under dagen leddes av generaldirektören för MSB. Säkert mycket kompetent och initierad men knappast inte en symbol för Rikets ledning, känd av allmänheten och en samlande kraft för nationen.

I min fråga till försvarsministern påpekade jag att den politiska ledningen över huvudtaget inte var representerad. Detta irriterade ministern som hävdade att ”……..politiken visst var representerad…” i form av hans statssekreterare! Tror någon att svenska folket skulle nöja sig med att en statssekretare satt vid rodret i den mest allvarliga situation man kan tänka sig. Smällkall vinter, fullt av snö på vägarna, ingen el, ett radioaktivt moln över Småland och då uttalar sig en generaldirektör för en myndighet som inte har ledningsansvar och regeringen representeras av en statssekreterare.

Nu var ju det här en övning, vilket Försvarsministern mycket riktigt påpekade men frågan är om man inte kan sätta regeringens brist på agerande i samband med andra aktuella händelser? Jag tänker på bombattentatet i Stockholm i december, den planerade terrorattacken på journalister i Köpenhamn och utvecklingen i Egypten. Regeringen är osynlig. Statsministern uttalar sig sent eller inte alls. Jag avslutade med att fråga om detta var utslag av ren försummelse, eller slarv eller om det är en uttalad strategi från regeringens sida.

Äntligen är valrörelsen i gång

Det har varit lite som en graviditet. Sedan förra hösten har vi nominerat, valt, planerat och tränat. I nio månader har vi burit och förberett oss. Nu känns det som vi har nått en slags förlösning. Valstugan är invigd och hit strömmar massor med gediget intresserade medborgare. Vi är många sossar som taggade tar emot och ivrigt delar med oss av vårt engagemang för vår politik. Vi knackar dörr, delar flygblad, ringer och klistrar affisher.
På lördag är den riktiga valupptakten och då inviger vi vårt valcenter. Det känns verkligen bra och befriande att äntligen vara i gång.
Jag uppfattar att vi har prioriterat rätt frågor med ledning av vad väljarna kommer och vill prata om. Det är jobben och välfärden som de flesta är bekymrade om och oroliga för. Vi tycker att vi har en bra politik och vi vill gärna debattera den med våra motståndare men de verkar ha fullt upp med att bestämma sig för vem som skall företräda dem.

Motala och arbetslösheten

I går var det studiebesök i Motala. Vi ville få en uppfattning om läget på arbetsmarkanden. Staden seglar ju i motvind. Flera nedläggningar av industrier har dränerat Motala på arbetsplatser under många år nu och kommunen ligger ganska högt över riksgenomsnittet, både vad gäller den totala arbetslösheten som ungdomsarbetslösheten.
Trots det svåra läget känner jag ändå optimism efter besöket. Jag är stärkt i min övertygelse om att politik kan göra skillnad. Politiker kan inte skapa flera jobb men vi kan göra en hel del för att förbättra förutsättningarna för att skapa tillväxt och för att få en bättre fungerande arbetsmarknad. Dessutom slogs jag återigen av att det finns ett "go" i Motala. Det finns gott om människor som tror på stadens framtid och som är villiga att bidra till en god utveckling genom sin kreativitet, sitt engagemang och sin idérikedom.

Vi träffade en företagare som trots finanskriser och konkurser har kämpat sig tillbaka och återanställt de som ha en gång fick säga upp. I samtalet med honom kom det fram många idéer och förslag om hur samhället och företagande kan mötas för att förbättra förutsättningarna för företagande och därmed skapande av flera arbetstillfällen. Väldigt mycket skulle kunna göras för att bättre matcha arbetskraft mot behovet av kompetens. Flera praktikplatser hos företagarna och anknytnngen till utbildning skulle kunna utvecklas. Möjligheterna till finansiering och kreditgivning i vissa situationer skule kunna förbättras. Det är mer än beklagligt att den borgerliga regeringen försätter chansen att sätta in aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att få flera människor i jobb och för att minska klyftorna i samhället.

Vi fick också en chans att bekanta oss med Reinfeldts "synvilla". Dvs ungdomsarbetslösheten. På "Ung resurs" träffade vi några av de ungdomar som står långt från arbetsmarkanden och som inte har gymnasiekompetens. Verksamheten visade sig, i mina ögon, vara ett lysande exempel på hur man kan kliva ur sina stuprör och jobba aktivt med sina speciella kompetenser runt ungdomarna för att ge dem stöttning, självförtroende och kunskaper och därmed avsevärt förbättra deras möjligheter till att så småningom kunna etablera sig, få ett jobb och ett gott liv.

I stället för att öka klyftorna i samhället genom orättvisa skattefördelningar, jaga ut folk från a-kassa och sjukförsäkringar finns det möjligheter att genom utbildningsinsatser, stimulering av anställningsmöjligheter, bostadsbyggande, infrastruktursatsningar mm skapa förutsättningar för flera jobb och göra skillnad.

Från frukostmöte till releaseparty

Tidig morgon idag för att avnjuta frukostmöte på Linköping City Airport. Partiets talesman i arbetsmarknadsfrågor och tillika gruppledaren i Riksdagen Sven-Erik Österberg var utannonserad. Lite förvånad konstaderade jag att han satt i TV-soffan. Hm, tänkte jag, funkar verkligen flyget så bra? Nä, det gjorde det ju inte för när jag kom till flygplatsen (bland de sista naturligtvis och fick bana mig väg mellan borden) så satt Luciana Astudillo där i stället. Det kan inte vara lätt att få hoppa in med så kort varsel och ersätta någon, som många också har stora förväntningar på. På plats för att ställa frågor om Rut-avdrag, flygsatsningar och inte minst Ostlänken fanns många av näringslivets, akademins och samhällets toppar i Linköping. Astudillo klarade situationen utmärkt. Mest bekväm var han när det gällde arbetsmarknaden och han delade generöst med sig av erfarenheter och uplevelser från sin hemstad Malmö. Det som blev lite knepigare överlämnade han till sin sakkunnige medarbetare. Vi fick till exempel veta att planerna på sk funktionsupphandling av Ostlänken kommer inte bara att innebära pressade priser och stor möjlighet till statlig kontroll av banan och verksamheten. Det är också en garant för att vi inte ska behöva betala hutlösa biljettpriser för att ta oss till Skavsta, så som man får göra med Arlanda Express. Vi fick också trygga besked om finansiering av banan. Det känns jättebra att gå ut i en valrörelse med ett löfte som vare sig är luftslott eller valfläsk utan en verklig satsning på vår regions framtida möjligheter och som underlättar för den enskilde medborgaren att bo, arbeta och leva här.

Vi har också fått bra besked om fastighetesskatten i dag. På DN- debatt lugnar partiledningen stockholmarna med att de allra flesta småhusägare kommer att få sänkt skatt med sossarnas förslag. Det borde också lugna den trevlige man jag talade med i måndags när vi knackade dörr i Ryd. Hans hus är förmodligen inte ett av de 25 i Linköping som berörs av höjningen på fastighetsskatten.Det kan vara bra att komma i håg i valrörelsen att ,av Linköpings 20954 småhus, är det bara 0,12% som når upp till taxeringsvärdet 4,5mkr, vilket är gränsen för höjd fastighetsskatt. Om man nu behöver fler argument än att fler måste vara med och bidra till satsningar i välfärden för att minska klyftorna och göra Sverige till möjligheternas land.
Dagens mest oroande nyhet är att arbetslösheten forsätter att stiga. Nu är det 483000 arbetslösa i Sverige. Det är 80000 fler än samma period förra året. 9,8 % arbetslöshet och fortfarande inga förslag till åtgärder från regeringen. Anders Borg antyder sådana. Vi väntar med spänning

I kväll blir det releaseparty på vännen Martin Kylhammars nya bok "Pojken på vinden". Professorn har fått ett fint pris från Svenska Akademin också. Det är han värd och det skall firas.

Den styrande majoriteten i Landstinget skriver i dagens Corren under rubriken "Frustration kring psykiatrin". Texten, där man berömmer sig själv för ett antal insatta åtgärder, finns för övrigt att läsa på Christian Gustavssons blogg sedan några dagar.
Debattartikeln är ett svar på en frustrerad medborgares artikel vilken uttryckte stor besvikelse för att den borgerliga majoriteten beslutat att inte fortsätta planeringen av ett nytt hus för psykiatrin i Linköping.
För att flytta fokus från ett impopulärt beslut, riktar man i stället strålkastarljuset mot en rad insatser som man påstår sig göra för att förbättra för de psykiskt sjuka i länet. Man gör ett stort nummer av en kommande upphandling av den öppna psykiatriska vården. I det sammanhanget glömmer man bort att berätta om den riskanalys som som tagits fram och som identifierat 61 risker.
När planerna på upphandling presenterades första gången för Hälso- och sjukvårdsnämnden handlade det om att upphandla psykatri riktat mot lätt till medelsvår psykisk ohälsa, behovsområden som vi vet inte tillgodoses i tillräcklig omfattning idag. Det som skulle upphandlas skulle dessutom vara av samma typ som redan finns i Linköping i dag. Dvs den verksamhet som bedrivs av REDA-kliniken och som håller mycket god kvalitet och som är populär och uppskattat av brukarna.
När ärendet återkom till nämnden hade majoritetn plötsligt bestämt sig för att utöka uppdraget till att även omfatta de tunga diagnoserna så som schizofreni eller annan allvarlig psykos.
Det är bland annat detta som riskanalysen pekar på. "Att specialistpsykiatrisk vård med flera utförare, och utförare som enbart bedriver öppenvård minskar förutsättningarna för sammanhållna vårdprocesser. Detta är särskilt ogynnsamt för patienter med nedsatt sjukdomsinsikt och förmåga att ansluta till föreslagna vårdinsatser." Det här medför alltså risk för sämre vårdkvalitet och säkerhet för redan utsatta grupper. Dessutom pekar riskanalysen på risk för minskad rättsäkerhet vid tvångsvård, risk för minskad kostnadseffektivitet och en rad risker för att kompetens och forskningsunderlag försvinner från US.
Undertecknarna av debattartikeln fortsätter sedan att oblygt peka på beslut som ska innebära förbättringar inom psykiatrin. Här undviker man att tala om att för vissa verksamheter blir resulatet i bästa fall plus minus noll, eftersom man lagt ut generella besparingar utan att göra några behovsprioriteringar. Dvs man tar med ena handen och ger med den andra.
Från oppositionens sida har vi krävt en förnyad och fördjupad behovsanalys kring psykisk ohälsa och vi vill också återuppta arbetet med att systematiskt kunna prioritera mellan olika behovsgrupper i vården. Vi vill se ett bredare och djupare beslutsunderlag för projektering av tilbyggnad för bland annat psykiatrin på US. Dessutom tror vi att vården behöver tillföras mer resurser och vi vill be östgötarna i årets val om att bidra med mera skattemedel till häslo- och sjukvården.

Nätverkskonferens för rättvis vård

Vi är på väg mot Piteå och Nätverkskonferens. Den nionde i ordningen. Ganska fascinerande att nästan 500 personer tar sig till norra Norrland för att prata styrnings- och ledningsfrågor. Det verkar finnas ett sug efter att lära mer och byta erfarenheter kring hur vi skall få till en sjukvård som håller fortsatt internationell kvalitet och samtidigt är rättvist fördelad.
Det finns onekligen utmaningar iform av demografisk utveckling, medicinsk/teknisk utveckling och inte minst borgarnas ambitioner att utsätta vården för rena marknadskrafter.