Anna-Lena Sörenson

JAS-Gripen och moderaternas ovilja till överenskommelser

2011-03-11T06:28:00.000-08:00

Det börjar dra ihop sig mot ett beslut om uppgradering av JAS-Gripensystemet.
Sverige förfogar över ett av världens modernaste och mest effektiva stridsflygplan. Dessutom utvecklas och tillverkas det här. Något som är fullständigt unikt för ett litet land som Sverige.
Sedan beslutet om att beställa detta superlätta, högteknologiska plan 1982, har det uppgraderats vid flera tillfällen enligt nyare tekniska rön och enligt de krav som försvaret ställer på ett försvarssystem som skall ha en chans att mäta sig mot sina motståndare. Det handlar om radarsystem och sensorer om vapen och om räckvidd.
Nu är det alltså dags för ett större steg på nivåtrappan och då måste statsmakterna, riksdag och regering ge sitt godkännande. Så är det bestämt och det är bra och demokratiskt. Gripensystemet är väldigt modernt, väldigt hightec och väldigt dyrt. Det slukar en stor del av Försvarsmaktens budget och därför är det riktigt och rätt att medborgarna och deras företrädare får säga sitt om vilken förmåga vi vill att försvaret ska ha för att klara sina uppdrag när det gäller att försvara landet, hävda vår integritet och fullgöra internationella uppgifter.
Försvarssystem och industriprojekt av Gripens storlek är komplicerade och långsiktiga projekt. Vi pratar om utvecklingstider på 10-15 år och livstider på 50-60 år. I pengar räknat handlar det om 100-tals miljarder och även om det är landets försvarsförmåga det handlar om i första hand, så går det inte att bortse från vilken betydelse Gripen har för Sverige som industrination. De spill over-effekter som kommer ur projektets forskning, utveckling, ingenjörskompetens och industrikunnande kan inte överskattas. Alltså det beslut som skall tas får följdverkningar långt in i en framtid vi inte vet något om. Det medför stora kostnader för skattebetalarna och beslutet får konsekvenser för industriutveckling och arbetstillfällen långt utanför flygförband och SAAB-fabriker.
Det borde med andra ord vara upplagt för att söka breda överenskommelser över parti- och blockgränser. Sådana överenskommelser måste naturligtvis också bygga på djup och relevant kunskap om hur hotbilderna mot fred och säkerhet ser ut, vad den operativa förmågan kräver av försvarssystemen, vilka alternativ som står till buds och vilka kostnader det ena eller andra för med sig. En utredning alltså med bred parlamentarisk medverkan.
Det är också precis vad tre av fyra allianspartier vill ha och vi socialdemokrater hänger på. Den utsträckta handen tar inte moderaterna. Det största regeringspartiet vill segla ensam i frågan men vad man egentligen vill med JAS-Gripen projektet är skrivet i stjärnorna. Försvarsminister Sten Tolgfors lyssnar inte på Försvarsmakten som vill vänta (och som förmodligen vill ha mer pengar) utan bloggar entusiastiskt om vikten av konkurrenskraftiga stridsflygplan men lägger inga förslag till riksdagen. Anders Borg bloggar inte och därför vet vi inte vad moderaterna egentligen vill och tycker om vårt flygförsvars framtid. Man kan tycka att partiet som vill vara statsbärande bör visa mer ansvar i frågan och vinnlägga sig om en bred politisk enighet om hur vi ska försvara landet

Vad gör regeringen i krissituationer?

2011-02-10T08:27:00.000-08:00

Vid riksdagens frågestund på torsdagen ställde undertecknad en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors. Frågan rörde regeringens roll i krissituationer och tog sin utgångspunkt från förra veckans jättteövning SAMÖ-KKÖ.
Övningen handlade om att samordna och koordinera myndigheterna i samband med en tänkt kärnkraftsolycka i Oskarhamn. Regeringens medverkan saknades i övningen. Flera experter, både svenska och utländska, framhöll hur avgörande det är vid krissituationer av den här omfattningen, att ge myndigheterna och krisledningen ett ansikte utåt mot en oroad och förvirrad allmänhet. Att någon stiger fram och visar att man är beredd att ta ansvar redan från början. I min värld kan den rollen bara tas av dem som har fått förtroende att styra landet och av deras främste företrädare nämligen statsministern.

Övningen spelade upp en ytterst allvarlig situation, som började med en ispropp i kylvattensystemet i en av reaktorerna i Oskarshamn och eskalerade till en tänkt härdsmälta åtföljt av radioaktivt utsläpp och akut brist på elektricitet i stora delar av landet.
Härdsmältan inträffade vid nio-tiden på morgonen efter den första händelsen och kl 16.00, när övningen avslutades hade statsministern fortfarande inte uttalat sig. Den presskonferens som hölls under dagen leddes av generaldirektören för MSB. Säkert mycket kompetent och initierad men knappast inte en symbol för Rikets ledning, känd av allmänheten och en samlande kraft för nationen.

I min fråga till försvarsministern påpekade jag att den politiska ledningen över huvudtaget inte var representerad. Detta irriterade ministern som hävdade att ”……..politiken visst var representerad…” i form av hans statssekreterare! Tror någon att svenska folket skulle nöja sig med att en statssekretare satt vid rodret i den mest allvarliga situation man kan tänka sig. Smällkall vinter, fullt av snö på vägarna, ingen el, ett radioaktivt moln över Småland och då uttalar sig en generaldirektör för en myndighet som inte har ledningsansvar och regeringen representeras av en statssekreterare.

Nu var ju det här en övning, vilket Försvarsministern mycket riktigt påpekade men frågan är om man inte kan sätta regeringens brist på agerande i samband med andra aktuella händelser? Jag tänker på bombattentatet i Stockholm i december, den planerade terrorattacken på journalister i Köpenhamn och utvecklingen i Egypten. Regeringen är osynlig. Statsministern uttalar sig sent eller inte alls. Jag avslutade med att fråga om detta var utslag av ren försummelse, eller slarv eller om det är en uttalad strategi från regeringens sida.

Äntligen är valrörelsen i gång

2010-08-19T08:50:00.000-07:00

Det har varit lite som en graviditet. Sedan förra hösten har vi nominerat, valt, planerat och tränat. I nio månader har vi burit och förberett oss. Nu känns det som vi har nått en slags förlösning. Valstugan är invigd och hit strömmar massor med gediget intresserade medborgare. Vi är många sossar som taggade tar emot och ivrigt delar med oss av vårt engagemang för vår politik. Vi knackar dörr, delar flygblad, ringer och klistrar affisher.
På lördag är den riktiga valupptakten och då inviger vi vårt valcenter. Det känns verkligen bra och befriande att äntligen vara i gång.
Jag uppfattar att vi har prioriterat rätt frågor med ledning av vad väljarna kommer och vill prata om. Det är jobben och välfärden som de flesta är bekymrade om och oroliga för. Vi tycker att vi har en bra politik och vi vill gärna debattera den med våra motståndare men de verkar ha fullt upp med att bestämma sig för vem som skall företräda dem.

Motala och arbetslösheten

2010-05-31T22:48:00.000-07:00

I går var det studiebesök i Motala. Vi ville få en uppfattning om läget på arbetsmarkanden. Staden seglar ju i motvind. Flera nedläggningar av industrier har dränerat Motala på arbetsplatser under många år nu och kommunen ligger ganska högt över riksgenomsnittet, både vad gäller den totala arbetslösheten som ungdomsarbetslösheten.
Trots det svåra läget känner jag ändå optimism efter besöket. Jag är stärkt i min övertygelse om att politik kan göra skillnad. Politiker kan inte skapa flera jobb men vi kan göra en hel del för att förbättra förutsättningarna för att skapa tillväxt och för att få en bättre fungerande arbetsmarknad. Dessutom slogs jag återigen av att det finns ett "go" i Motala. Det finns gott om människor som tror på stadens framtid och som är villiga att bidra till en god utveckling genom sin kreativitet, sitt engagemang och sin idérikedom.

Vi träffade en företagare som trots finanskriser och konkurser har kämpat sig tillbaka och återanställt de som ha en gång fick säga upp. I samtalet med honom kom det fram många idéer och förslag om hur samhället och företagande kan mötas för att förbättra förutsättningarna för företagande och därmed skapande av flera arbetstillfällen. Väldigt mycket skulle kunna göras för att bättre matcha arbetskraft mot behovet av kompetens. Flera praktikplatser hos företagarna och anknytnngen till utbildning skulle kunna utvecklas. Möjligheterna till finansiering och kreditgivning i vissa situationer skule kunna förbättras. Det är mer än beklagligt att den borgerliga regeringen försätter chansen att sätta in aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att få flera människor i jobb och för att minska klyftorna i samhället.

Vi fick också en chans att bekanta oss med Reinfeldts "synvilla". Dvs ungdomsarbetslösheten. På "Ung resurs" träffade vi några av de ungdomar som står långt från arbetsmarkanden och som inte har gymnasiekompetens. Verksamheten visade sig, i mina ögon, vara ett lysande exempel på hur man kan kliva ur sina stuprör och jobba aktivt med sina speciella kompetenser runt ungdomarna för att ge dem stöttning, självförtroende och kunskaper och därmed avsevärt förbättra deras möjligheter till att så småningom kunna etablera sig, få ett jobb och ett gott liv.

I stället för att öka klyftorna i samhället genom orättvisa skattefördelningar, jaga ut folk från a-kassa och sjukförsäkringar finns det möjligheter att genom utbildningsinsatser, stimulering av anställningsmöjligheter, bostadsbyggande, infrastruktursatsningar mm skapa förutsättningar för flera jobb och göra skillnad.

Från frukostmöte till releaseparty

2010-05-26T04:40:00.000-07:00

Tidig morgon idag för att avnjuta frukostmöte på Linköping City Airport. Partiets talesman i arbetsmarknadsfrågor och tillika gruppledaren i Riksdagen Sven-Erik Österberg var utannonserad. Lite förvånad konstaderade jag att han satt i TV-soffan. Hm, tänkte jag, funkar verkligen flyget så bra? Nä, det gjorde det ju inte för när jag kom till flygplatsen (bland de sista naturligtvis och fick bana mig väg mellan borden) så satt Luciana Astudillo där i stället. Det kan inte vara lätt att få hoppa in med så kort varsel och ersätta någon, som många också har stora förväntningar på. På plats för att ställa frågor om Rut-avdrag, flygsatsningar och inte minst Ostlänken fanns många av näringslivets, akademins och samhällets toppar i Linköping. Astudillo klarade situationen utmärkt. Mest bekväm var han när det gällde arbetsmarknaden och han delade generöst med sig av erfarenheter och uplevelser från sin hemstad Malmö. Det som blev lite knepigare överlämnade han till sin sakkunnige medarbetare. Vi fick till exempel veta att planerna på sk funktionsupphandling av Ostlänken kommer inte bara att innebära pressade priser och stor möjlighet till statlig kontroll av banan och verksamheten. Det är också en garant för att vi inte ska behöva betala hutlösa biljettpriser för att ta oss till Skavsta, så som man får göra med Arlanda Express. Vi fick också trygga besked om finansiering av banan. Det känns jättebra att gå ut i en valrörelse med ett löfte som vare sig är luftslott eller valfläsk utan en verklig satsning på vår regions framtida möjligheter och som underlättar för den enskilde medborgaren att bo, arbeta och leva här.

Vi har också fått bra besked om fastighetesskatten i dag. På DN- debatt lugnar partiledningen stockholmarna med att de allra flesta småhusägare kommer att få sänkt skatt med sossarnas förslag. Det borde också lugna den trevlige man jag talade med i måndags när vi knackade dörr i Ryd. Hans hus är förmodligen inte ett av de 25 i Linköping som berörs av höjningen på fastighetsskatten.Det kan vara bra att komma i håg i valrörelsen att ,av Linköpings 20954 småhus, är det bara 0,12% som når upp till taxeringsvärdet 4,5mkr, vilket är gränsen för höjd fastighetsskatt. Om man nu behöver fler argument än att fler måste vara med och bidra till satsningar i välfärden för att minska klyftorna och göra Sverige till möjligheternas land.
Dagens mest oroande nyhet är att arbetslösheten forsätter att stiga. Nu är det 483000 arbetslösa i Sverige. Det är 80000 fler än samma period förra året. 9,8 % arbetslöshet och fortfarande inga förslag till åtgärder från regeringen. Anders Borg antyder sådana. Vi väntar med spänning

I kväll blir det releaseparty på vännen Martin Kylhammars nya bok "Pojken på vinden". Professorn har fått ett fint pris från Svenska Akademin också. Det är han värd och det skall firas.

2010-03-11T23:59:00.000-08:00

Den styrande majoriteten i Landstinget skriver i dagens Corren under rubriken "Frustration kring psykiatrin". Texten, där man berömmer sig själv för ett antal insatta åtgärder, finns för övrigt att läsa på Christian Gustavssons blogg sedan några dagar.
Debattartikeln är ett svar på en frustrerad medborgares artikel vilken uttryckte stor besvikelse för att den borgerliga majoriteten beslutat att inte fortsätta planeringen av ett nytt hus för psykiatrin i Linköping.
För att flytta fokus från ett impopulärt beslut, riktar man i stället strålkastarljuset mot en rad insatser som man påstår sig göra för att förbättra för de psykiskt sjuka i länet. Man gör ett stort nummer av en kommande upphandling av den öppna psykiatriska vården. I det sammanhanget glömmer man bort att berätta om den riskanalys som som tagits fram och som identifierat 61 risker.
När planerna på upphandling presenterades första gången för Hälso- och sjukvårdsnämnden handlade det om att upphandla psykatri riktat mot lätt till medelsvår psykisk ohälsa, behovsområden som vi vet inte tillgodoses i tillräcklig omfattning idag. Det som skulle upphandlas skulle dessutom vara av samma typ som redan finns i Linköping i dag. Dvs den verksamhet som bedrivs av REDA-kliniken och som håller mycket god kvalitet och som är populär och uppskattat av brukarna.
När ärendet återkom till nämnden hade majoritetn plötsligt bestämt sig för att utöka uppdraget till att även omfatta de tunga diagnoserna så som schizofreni eller annan allvarlig psykos.
Det är bland annat detta som riskanalysen pekar på. "Att specialistpsykiatrisk vård med flera utförare, och utförare som enbart bedriver öppenvård minskar förutsättningarna för sammanhållna vårdprocesser. Detta är särskilt ogynnsamt för patienter med nedsatt sjukdomsinsikt och förmåga att ansluta till föreslagna vårdinsatser." Det här medför alltså risk för sämre vårdkvalitet och säkerhet för redan utsatta grupper. Dessutom pekar riskanalysen på risk för minskad rättsäkerhet vid tvångsvård, risk för minskad kostnadseffektivitet och en rad risker för att kompetens och forskningsunderlag försvinner från US.
Undertecknarna av debattartikeln fortsätter sedan att oblygt peka på beslut som ska innebära förbättringar inom psykiatrin. Här undviker man att tala om att för vissa verksamheter blir resulatet i bästa fall plus minus noll, eftersom man lagt ut generella besparingar utan att göra några behovsprioriteringar. Dvs man tar med ena handen och ger med den andra.
Från oppositionens sida har vi krävt en förnyad och fördjupad behovsanalys kring psykisk ohälsa och vi vill också återuppta arbetet med att systematiskt kunna prioritera mellan olika behovsgrupper i vården. Vi vill se ett bredare och djupare beslutsunderlag för projektering av tilbyggnad för bland annat psykiatrin på US. Dessutom tror vi att vården behöver tillföras mer resurser och vi vill be östgötarna i årets val om att bidra med mera skattemedel till häslo- och sjukvården.

Nätverkskonferens för rättvis vård

2010-02-09T04:37:00.000-08:00

Vi är på väg mot Piteå och Nätverkskonferens. Den nionde i ordningen. Ganska fascinerande att nästan 500 personer tar sig till norra Norrland för att prata styrnings- och ledningsfrågor. Det verkar finnas ett sug efter att lära mer och byta erfarenheter kring hur vi skall få till en sjukvård som håller fortsatt internationell kvalitet och samtidigt är rättvist fördelad.
Det finns onekligen utmaningar iform av demografisk utveckling, medicinsk/teknisk utveckling och inte minst borgarnas ambitioner att utsätta vården för rena marknadskrafter.

Tankar om hälsa

2010-01-30T22:13:00.000-08:00

Huset sover fortfarande. Från mitt fönster ser jag en frusen Stångå och hur delar av staden sakta vaknar upp till en ny iskall vinterdag. Det finns tid och möjlighet att reflektera över den gångna veckan och förbereda sig för den kommande.
Folkhälsokonferensen i torsdags är vad som starkast påverkat mig. Jag har svårt att låta bli att tänka på vad Denny Vågerö, professor från Karolinska institutet, förmedlade om de himmelskriande orättvisorna i hälsa som råder globalt, mellan länderna i Europa och här i vårt land. I och för sig ingenting nytt men det blir så påtagligt när en engagerad och skicklig föreläsare, genom diagram och andra bilder, visar på skillnader i barnadödlighet och medellivslängd mellan olika områden och mellan olika grupper i samhället. Vad gäller barnadödligheten sker en positiv utveckling och en utjämning pågår. Det gäller dock inte för förväntat livslängd. Här ökar skillnaderna och under 90-talet sjönk medellivslängden i 24 länder.
Det finns ett tydligt samband mellan chanserna att överleva till vuxen ålder och utbildning och inkomst. FN:s mål att utjämna de här skillnaderna över en generation kräver insatser globalt men även här. Det skiljer fem år i medellivslängd mellan högutbildade och lågutbildade män här i Sverige.
Konferensen handlade om att göra Östergötland till ett hälsolän och revidera det Hälsopolitiska programmet. Vi är många som tycker det känns angeläget att göra hälsan i länet till ett ansvar för alla kommuner och landstinget. Att barnen i Motala har sämre uppväxtvillkor och därmed sämre hälsa än barnen i övriga länet, lisom att dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar är större i Norrköping är något som påverkar hela länets möjlighet till god utveckling. Om vi betraktar det som frågor som skall lösas av sjukvården eller av enskilda kommuner kommer vi inte långt. Det krävs gemensamma insatser och åtaganden för att göra Östergötland till ett hälsolän, där skillnaderna i hälsa är utjämnade och där det är gott att leva.

Malmö och prioriteringar i vården

2009-10-17T05:10:00.000-07:00

Skön lördag hemma i Linköping. Vissserligen var det trevligt i Malmö både vad gäller prioriteringskonferensen men framförallt att få umgås med Märta även om det blev kortvarigt.

Malmö är en häftig stad. Jag förstår att Märta trivs. Man blir mäkta imponerad över den förvandling staden genomgått från sliten industristad med hopplöshetens moln hängade över sig efter varvnedläggelse och misslyckade SAAB-satsningar, till framtidshopp och utvecklingskraft. Tydliga symboler för framtidstron är Öresundsbron, högskolan och byggnationen i Västra Hamnen. 48% av Malmös befolkning är under 35 år och 29% är födda utomlands. I Malmö har världen kommit till Sverige.

Prioriteringskonferensen som hölls för femte gången var också givande. Det är intressant att notera att många landsting nu har genomfört eller kommer att genomföra öppna prioriteringar och utbudsbegränsningar. De har också ambitionen att använda arbetssättet även i fortsättningen för "inprioriteringar" och för prioriteringar i samband med resursfördelning.

Desto tråkigare känns det att alliansen i Östergötland dragit ner rullgardinen för en rättvis procedur och öppenhet när det gäller prioriteringar i vården. I 2010:års överenskommelser med vårdverksamheten fördelas 100 miljoner kronor på mycket behjärtansvärda ändamål. Det är inte tu tal om det. Man vill dock inte veta om pengarna räcker för de behov de är menade till man vill inte heller veta vilka andra behov som får stå tilbaka för dessa definierade behov. De hundra miljonerna har alliansen dessutom fått in genom generella besparingar i en verksamhet som går med underskott utan att ta reda på vilka konsekvenser dessa besparingar får för de olika behov som skall mötas. Förslagen på fördelningen kommer från företrädare för sjukvårdsproduktionen och medborgarnas företrädare ställer inte ens en fråga. De bara accepterar.
Det arbete som vi förra majoriteten lade ner på att utveckla en demokratisk styrning av sjukvården känns som bortblåst. Det är tur att arbetet fortsätter på andra håll i landet. Landsinget i Östergötland kan kanske hänga på efter nästa års val och komma igen med att styra så att de största behoven blir tillgodosedda och att det sker i en process som både är öppen, rättvis och påverkbar.

Ekonomin i Landstinget

2009-10-13T02:26:00.001-07:00

Landstingsstyrelse i dag och information om delårsrapport och helårsbedömning. Det ser inte bra ut. Visserligen svarta siffror på slutraden men det hör helt och hållet i hop med att börsen går hyggligt och att vi har duktiga finansförvaltare i Landstinget. Sjukvårdsverksamheten har däremot fortsatta ekonomiska bekymmer. I mars gjordes en helårsbedömning om ett minus på 60 miljoner kronor och nu förväntas resultatet bli minus 139.
Beslutet om att minska antalet heltidsanställda har dessutom resulterat i - en ökning på ca 190 personer.
Ekonomidirektören beskrev 2008-års reduceringar som "...ej långsiktigt tillräckliga...". Från majoriteten hördes dock icke ett ord om åtgärder för att räta upp resultatet. Tre månader kvar och vi har ingen aning om hur de åtgärder skall fungera som landstingsdirektören har beslutat om.
Vad värre är: vi har väldigt dålig kunskap om hur dessa åtgärder kommer att slå mot kvalitet och tillgänglighet i vården och den borgliga majoriteten i Landstinget visar heller inget intresse för att få kunskap om de uppdrag vi ger till vården faktiskt motsvaras av de resurser som åtföljer uppdragen

Hälsofrämjande sjukvård

2009-10-11T01:31:00.000-07:00

En mer hälsofrämjande sjukvård lär väl inte förhindra vanliga förkylningar och allmän hängighet men jag tror att den skulle förebygga mycken annan ohälsa och framför allt skulle vi nog få se nöjdare patienter.
Vi hade ett jättebra temaseminarium med Nätverket hälsa och demokrati tillsammans med Nätverket för hälsofrämjande sjukhus och sjukvårdsorganisationer (Puh, långa namn jag vet men man förstår i alla fall vad det handlar om) i fredags. Såna seminarier piggar upp och inger hopp. Här fick vi ta del av hur sjukvård faktiskt kan fungera på brukarnas villkor och därmed åstadkomma bättre resultat och större hälsovinster både för patienter och anhöriga och för vårt samhälle. Det handlar om att förändra förhållningssätt, att bygga på människors vilja att göra gott, om upföljning och- politisk vilja.
Det kan ju låta utopiskt att vi skulle få en sjukvård som gör patienter och anhöriga delaktiga och tar stort ansvar för sin hälsa, sitt tillfrisknande och sin rehabilitering. En sjukvård som bygger sina strukturer, sin kompetens och sin verksamhet kring patienterna och deras behov och som proriterar åtgärder som förebygger sjukdomar. Men det går faktiskt. För det är vad alla vill.
Modiga politiker, god dialog med sjukvårdens medarbetare och tillit till brukarnas kraft är goda ingridienser. Dessutom finns det goda exempel som manar till efterföljd.
Minnesanteckningar, bilder och hänvisningar kommer att finnas på Nätverkens hemsida. www.natverken.se

Funderingar mellan hostattacker

2009-10-10T21:37:00.000-07:00

Det är svårt att sova i förkylningstider. Mellan host- och snorattackerna ligger jag och funderar över demokratiska arbetssätt och hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande häslo- och sjukvård (och så allt annat förstås: hur det skall gå för barnen, om katten har mat i sin skål och vad jag skall göra veckan som kommer).
Partidistriktets styrelse skall demokratisera arbetsformerna. Vi skall ta upp en liknande diskussion i vår arbetarkommuns styrelse. Varför är det här så svårt? Varför återkommer ständigt diskussionen? Varför har vi så svårt att leva upp till berättigade krav på delaktighet, insyn och transparens?
En förklaring kan vara att vi vill vara så himla effektiva. Kan beslut tas snabbt och enkelt när två eller några personer möts, ja då gör vi det. Styrelsemötena ligger ofta sent på dagen eller på kvällen, dagordningarna är alltid omfattande och det känns som en god service till ledamöterna att frågorna är väl förberedda. I bland så förberedda att de är avgjorda. Det finns inte så mycket att lägga till och om man har en åsikt som fordrar en längre debatt, så kanske man håller den inne, av hänsyn till övriga eller på grund av bristande självförtroende. Det kan ju också ligga i luften att au/vu redan bestämt vad vi skall besluta och det inte är önskvärt med debatt. Så kan det vara men en annan viktig förklaring kan vara att vi inte fattar så många beslut. I alla fall inte så många som fordrar ledamöternas engagemang, att man formulerar sig och argumenterar.
Även detta faktum kan faktiskt ha sin grund i en god sak. Vi vill inte föregå medlemsorganisationens arbete och beslut. Det är våra arbetarkommuner och föreningar som skall ta initiativ till debatt om politiska frågor eller debattera aktuella spörsmål och det är i våra högsta beslutande församlingar, på repskap, årsmöten och kongresser som vi skall fatta beslut. Men så behöver det ju inte vara. Styrelserna kan ju ha som ambition att ställa sig bakom eller inte ställa sig bakom slutsatser eller uttalande av olika slag. Vi kan sätta aktuella frågor eller frågor som kräver ett mer långsiktigt arbete på dagordningen, debattera och fatta beslut om frågans fortsatta hantering. Och kanske vi inte behöver vara så rädda att då och då visa oss oeninga. Sånt kanske i stället stimulerar till nytänkande och större delaktighet i debatten.
Ett sådant öppnare arbetssätt tor jag nog går att förena med ett klimat av trygghet och fri debatt.
Kan vi samtidigt göra våra arbetsformer roligare och rimligare så att alla känner lust och delaktighet kan vi nog bättre leva upp till förväntningar på representativitet, transparens och demokrati. Jag har gott hopp om att vi skall lyckas med detta i både partidisktrikt och i min arbetarkommun.
Jag skall hosta en stund och fundera vidare på hälsofrämjande sjukvård.

Allt är sig likt eller konsten att undvika svåra beslut

2009-08-11T05:11:00.000-07:00

Efter ett långt sommaruppehåll verkar de flesta vara tillbaka på sina platser igen. Efter en sommar som bjudit på synnerligen varierat väder, många intressanta möten, sorg och glädje, tror man att saker och ting har förändrats i tillvaron. Så icke här i Landstinget. Den politiska majoritetens företrädare verkar i alla fall inte använt sommarledigheten till att fundera över hur man vill att den förändrade styrprocessen skall fungera och vad den skall leda till. Huvudsaken är att man slipper ta svåra politiska beslut, kan man tänka sig att de resonerar.
För mig innebär det svåra men hedrande uppdraget att företräda medborgarna, att fatta beslut som är nödvändiga men som kanske inte gör en så populär alla gånger. Jag brukar tänka på metallarbetaren i Gusum som sa till mig "... vi har inte valt er för att ni inte ska göra något, utan för att ni ska göra det som är svårt". Det här var någon gång under hösten 2003 när det stormade som värst kring neddragningar på akutmottagningar, nedläggning av förlossning och begränsningar av sjukvårdsutbudet.
Nu är Landstinget i Östergötland i en likartad situation: Det sammanlagda behovet av kostnadsreduceringar uppgår till 308 miljoner kronor. Det motsvaras av minst 350 heltidstjänster som måste bort. Och fortfarande vägrar den borgerliga majoriteten att fatta beslut, att ge politiska direktiv om hur det här skall gå till eller att prioritera utsatta grupper. Man fortsätter hävda att det kan ske med naturliga avgångar utan att det påverkar utbudet eller kvaliteten i vården. Det man säger är alltså att det finns 308 personer i vårdverksamheten som inte gör någon nytta. De kan försvinna utan att patienterna märker det. Alternativt: 308 personer kan försvinna och kvarvarande medarbetare kan utan vidare göra deras jobb. Vem tror på det? När skall facken vakna och säga ifrån?
Vi gjorde inte allt rätt 2003. Vi skulle ha lyssnat mer och opinionsarbetat bättre och kanske har de rätt som säger att östgötarna inte gav oss fortsatt förtroende för att föra politiken som vi gjorde men jag tror inte heller att östgötarna har gett den borgerliga majoriteten mandat att inte göra någonting åt en situation som hotar att drabba de som bäst behöver vården och som kan försämra vården för oss alla på längre sikt.

Ekonomin i Landstinget

2009-06-12T01:50:00.000-07:00

I onsdags fattade Landstingsfullmäktige beslut om budget för de kommande tre åren. Den är mycket stram och det fordras att sjukvården klarar de åtstramningsåtaganden som redan finns utlagda. När vi studerar de inrapporterade siffrorna för de första fem månaderna i år finner vi ett underskott hos sjukvården som lutar åt mer än 100 miljoner kronor!!

Man kan undra hur länge den borgerliga majoriteten i Landstinget med Moderaterna och Vrinnevilistan i spetsen kommer att hävda att kvaliteten i vården inte påverkas och att nya resurser inte behöver tillföras. De kritiserar oss S, V och MP för att vi vill höja skatten.
I fullmäktigedebatten slog de sig för bröstet både en och två gånger och menade att de lyckats bra med att effektivisera sjukvården och det gick an att ta lite till.
Arma medarbetare! Hur fort skall de springa och hur mycket skall de behöva tänja på sig?

Samverkan kring barn och ungdomar

2009-06-12T00:45:00.000-07:00

Igår var vi på SLAKO-semiarium i Norrköping. En förmiddag ägnades åt värdefull information från Norrköping, Åtvidaberg och Motala om olika slag av samverkan kring barn och ungdomar. Jag kan bara konstatera att mycket bra görs men att vi skulle kunna åstadkomma mycket mer.

I den efterföljande paneldiskussionen reflekterade bland annat Lasse Stjernkvist och undertecknad över huruvida samverkan alltid är bra. Det blir ju lätt så att man upphöjer samverkan i sig till något gott, till själva målet för verksamheten. Vi glömmer kanske att fokusera på målgruppen och att skaffa oss tillräckligt med kunskap om var det brister i att tillgodose behov och vi kanske slarvar med vilka mål vi vill uppnå. Så blir samverkan kanske mer än fråga om hur vi skall organisera oss och hur vi skall arbeta.

Det jag tycker är betydelsefullt att ta med sig från seminariet är bland annat vikten av att försöka anknyta den här typen av sociala insatser till forskning och att sträva efter att evidensbasera de åtgärder som vidtas gentemot barn och ungdomar med behov av särskilt stöd. Dels blir det effektivare. Vi sprider kunskap och man behöver inte uppfinna hjulet flera gånger om och dels kan vi bli tryggare i visshet om att vi inte gör fel. Det är ju en skrämmande tanke, som Lasse mycket riktigt påpekade, att vi rycker ut och gör tidiga insatser mot barn och deras familjer och sen visar det sig senare att vi inte gjort rätt och i värsta fall ställt till med mer skada än nytta. Kan vi dessutom få in ett arbets- och tankesätt, där man inhämtar, bygger och utvärderar ny kunskap i vardagsarbetet, har vi vunnit väldigt mycket som dessutom gynnar dem vi arbetar mot. I det här fallet barnen.

En annan lärdom värd att poängtera är att samarbete inte behöver betyda nya organisationsformer, vilket det ju ofta leder till. Jag tycker att vi ofta bygger nya "balkonger" på vårt välfärdshus och så får vi en suboptimering så att det hela tiden dyker upp nya behov och grupper som inte passar in i de verksamheter vi bedriver. Organisation bör ju vara ett verktyg för att effektivt nå dit vi vill.
I stället för nya organisationer borde vi lära oss att organisera oss utifrån de kompetenser vi besitter runt barn och ungdomar vars behov behöver tillgodoses med hjälp av insatser från flera håll. Skolvägrare måste ha hjälp från både pedagoger och socialarbetare och vem vet kanske det behövs sjukvårdskompetens i vissa fall. Barn i riskgrupper (familjehemsplacerade barn är en sådan) behöver mötas med förebyggande arbete i skolan, från socialen och från primärvården eller psykatrin etc.

Till slut: Det är viktigt att upprätthålla fokus på barnen. På vilket sätt påverkas de att våra insatser? Vilket resultat uppnås för dem? Blir närvaron i skolan bättre, gör de goda resultat? Mår de bättre?

Landstingsfullmäktige

2009-06-10T11:57:00.000-07:00

Nu har vi avverkat årets budgetdebatt i dagarna två i Landstingsfullmäktige. Jag tycker att vi sossar klarade oss bra. Det var en klok strategi att lägga förslag på en svag men realistisk budget. Majoriteten hade svårt att attackera och vem kan säg nej till en dialog med medborgarna om skattehöjning, som vi vill genomföra? Jag tror dessutom att det är rätt att rikta nya resurser till tydligt identifierade behovsgrupper. Vi vet att vården inte tillgodoser äldres behov av vård bra idag. Barns och ungdomars psykiska hälsa måste värnas genom att tidigt möta ohälsan och missbruksvården har under lång tid inte fått de resurser som behövs för att hjälpa de kanske mest utsatta i vårt samhälle. Det här är områden dit vi vill tillföra mer resurser.

Tidvis debatterade Christian Gustavsson och jag i ett hårt tonläge med ganska kraftiga tjuvnyp. Under den tradidionella sommarbuffén på kvällen visade det sig dock att vi kunde förenas i vår gedigna och djupa kunskaper i svenska schlagertexter från 80-talet och vi sjöng glatt och med full hals. Landstingets kanslichef var inte så pjåkig hon heller.

Valet är över

2009-06-07T23:34:00.000-07:00

Valet är över och valrörelsen till ända. En viss besvikelse kan man väl känna över att det inte gick bättre för oss men den där riktiga dysterheten infinner sig inte. Det finns ju faktiskt en del att glädja sig över : Ett ökat valdeltagande och en EU-positiv opinion, det bådar gott för framtiden. Mer att vara glad över är en valrörelse här i Linköping som gick jättebra och som vi genomförde med stort deltagande, glädje och engagemang. Det känns bra inför valet nästa höst att vi har funnit former för hur vi ska mobilisera väljare och komma närmare medborgarna. Jag tror att många som var tveksamma, bland annat jag själv, övertygats om att de allra flesta människor är mycket vänliga och uppskattar ett besök och ett samtal av politiker. Jag vet inte hur många linköpingsbor som har fått ett besök eller ett telefonsamtal från Socialdemokraterna men det är åtskilliga och vi valarbetare har haft roligt och många har slitit hårt från morgon till kväll den sista tiden. De skall ha ett särskilt erkännande och så skall kampanjgruppen med Martin Tollén i spetsen ha massor med beröm. Det förtjänar de.

Valutgången ger upphov till en hel del intressanta frågeställningar. De stora, etablerade, partiernas (med folkpartiet som lysande undantag) mediokra resultat, och de små uppstickarpartiernas succé måste naturligtvis analyseras närmare men nog verkar det som om en positivare inställning till EU har varit en framgångsfaktor. Jag tror dessutom att vi i de två stora partierna måste en gång för alla inse att vi är en integrerad del av Europa och att det är nödvändigt att se våra vardagliga politiska frågor i ett europaperspektiv och inte bara vart femte år. Jag tror att vi behöver anlägga ett sådant perspektiv när vi beslutar om arbetsmarknadsfrågor i riksdagen, om sjukvårdsfrågor i landtingen och om planeringsfrågor i kommunerna. Vad betyder det vi har på dagordningen just nu ur ett europaperspektiv? Och på det sättet erbjuda väljarna en helhetspolitik för Sverige som en del av Europa, annars tror jag att vi vid varje EU-val kommer att få se partier som är väldigt tydliga i en fråga eller i ett frågeområde bli just det valets succéparti.

Politik för bättre och rättvisare hälsa

2009-06-06T00:27:00.000-07:00

Efter två stimulerande dagar med Nätverket Häsa och Demokrati är jag tillbaka igen. Stärkt och inspirerad attt arbeta med hälso- och sjukvårdspolitik. Kan bara konstatera att det finns massor av kunskap om hur hälsan ser ut i befolkningen och hur ojämt fördelad den är. Vi fick en bra dragning av min partikamrat Jan-Åke Simonsson om hur det ser ut i Göteborg. Han tog med oss på en resa med 11:ans spårvagn från Saltholmen till Angered och beskrev hur mäniskor mådde. Ju längre norrut vi kom desto lägre blev medellivslängden, desto större blev dödligheten i hjärt-kärlsjukdomar och desto sämre tycker sig medborgarna uppleva sin psykiska hälsa. Intressant är ju också att vi har ganska bra kläm på hur vi skulle kunna möta ohälsan i de områdena och ändå är det så förtvivlat svårt att ge kunskapen avtryck i ledning och styrning för att sedan bli verksad i kommuner och landsting. Det gör faktiskt skillnad hur vi styr och med vilken politik.

Hallänningarna är bra på det mesta. De beskrev hur de i regionen på fyra arenor arbetade framgångsrikt med folkhälsoarbete. Kul att höra lyckades man jättebra på arbetsplatserna. En framgångsrik plats var Gekås i Ullared.
Jag tror att framgångsfaktorn är att vi utgår från ett gemensamt synsätt på hur hälsan i befolkningen ser ut och vilka mål vi vill nå och att den högsta ledningen i kommuner, landsting, region och näringsliv engarerar sig i arbetet.
Ett bra arbete har inletts i Värmland som kallas "Nya perspektiv". Det ska bli intressant att följa.

Dubelldebutanten

2009-06-04T04:43:00.000-07:00

Idag är jag dubelldebutant. Jag har börjat blogga och jag har gett blod för första gången. Båda sakerna känns rätt ok. Jag har länge känt mig tveksam till båda sakerna också, faktiskt.
När det gäller bloggande har jag tvivlat på att någon har något som helst intresse av att läsa små saker om mig och här är jag fortfarande inte övertygad och när det gäller blodgivandet har jag trott att mitt blod inte skulle duga. Vad gäller det sistnämnda visade det sig att jag var frisk som en nötkärna, vad gäller blodet i alla fall. Så om jag känner mig vissen beror det alltså på något helt annat och jag känner mig riktigt nöjd med att någon annan kan få nytta av lite blod från mig.

Tillbaka till bloggandet: Det var vid ett lunchmöte med Thomas Bodström i måndags som jag slutligen blev övertygad om att man nog måste blogga i alla fall. Han berättade att han också hållit emot i det längsta men fått höra av två journalister att man var en idiot om man var politiker och inte bloggade. Sådant biter dock inte på mig men det gjorde hans nästa argument. Bodström sa att han använde sin blogg till att påpeka faktafel i media och passade alltså på att återge korrekt version. Det tyckte jag lät bra eftersom jag snart sagt varje morgonreagerar på hur den lokala tidningens politiska redaktörer handskas med sanningen. Om sakinnehållet i deras kommentarer inte är direkt felaktiga så är det ofta väldigt grunt, svepande och oreflekterat. Några små krav på att läsa på i budgetar och protokoll, tycker jag man kan ställa.
När vi sossar tillsammans med MP och V satt i majoritet i landstinget arbetade vi väldigt nära företrädare för vården med att öppet kunna redovisa vad som måste prioriteras ner för att garantera att de som är svårast sjuka, har den sämsta livskvaliteten och den lägsta autonomin inte skall drabbas när vården måste sparas och för att skapa utrymme för nya och verkningsfulla metoder. Det känner man tydligen inte till på den lokala morgontidningen.

Man kan också tycka att det är synd att redaktörerna inte läst de olika budgetförslag som läggs till Landstingsfullmäktige nästa vecka. Där står en hel del om kvaitet, tillgänglighet och valfrihet. I det socialdemokratiska förslaget finns dessutom strategier för hur man skall nå dit.