JAS-Gripen och moderaternas ovilja till överenskommelser

Det börjar dra ihop sig mot ett beslut om uppgradering av JAS-Gripensystemet.
Sverige förfogar över ett av världens modernaste och mest effektiva stridsflygplan. Dessutom utvecklas och tillverkas det här. Något som är fullständigt unikt för ett litet land som Sverige.
Sedan beslutet om att beställa detta superlätta, högteknologiska plan 1982, har det uppgraderats vid flera tillfällen enligt nyare tekniska rön och enligt de krav som försvaret ställer på ett försvarssystem som skall ha en chans att mäta sig mot sina motståndare. Det handlar om radarsystem och sensorer om vapen och om räckvidd.
Nu är det alltså dags för ett större steg på nivåtrappan och då måste statsmakterna, riksdag och regering ge sitt godkännande. Så är det bestämt och det är bra och demokratiskt. Gripensystemet är väldigt modernt, väldigt hightec och väldigt dyrt. Det slukar en stor del av Försvarsmaktens budget och därför är det riktigt och rätt att medborgarna och deras företrädare får säga sitt om vilken förmåga vi vill att försvaret ska ha för att klara sina uppdrag när det gäller att försvara landet, hävda vår integritet och fullgöra internationella uppgifter.
Försvarssystem och industriprojekt av Gripens storlek är komplicerade och långsiktiga projekt. Vi pratar om utvecklingstider på 10-15 år och livstider på 50-60 år. I pengar räknat handlar det om 100-tals miljarder och även om det är landets försvarsförmåga det handlar om i första hand, så går det inte att bortse från vilken betydelse Gripen har för Sverige som industrination. De spill over-effekter som kommer ur projektets forskning, utveckling, ingenjörskompetens och industrikunnande kan inte överskattas. Alltså det beslut som skall tas får följdverkningar långt in i en framtid vi inte vet något om. Det medför stora kostnader för skattebetalarna och beslutet får konsekvenser för industriutveckling och arbetstillfällen långt utanför flygförband och SAAB-fabriker.
Det borde med andra ord vara upplagt för att söka breda överenskommelser över parti- och blockgränser. Sådana överenskommelser måste naturligtvis också bygga på djup och relevant kunskap om hur hotbilderna mot fred och säkerhet ser ut, vad den operativa förmågan kräver av försvarssystemen, vilka alternativ som står till buds och vilka kostnader det ena eller andra för med sig. En utredning alltså med bred parlamentarisk medverkan.
Det är också precis vad tre av fyra allianspartier vill ha och vi socialdemokrater hänger på. Den utsträckta handen tar inte moderaterna. Det största regeringspartiet vill segla ensam i frågan men vad man egentligen vill med JAS-Gripen projektet är skrivet i stjärnorna. Försvarsminister Sten Tolgfors lyssnar inte på Försvarsmakten som vill vänta (och som förmodligen vill ha mer pengar) utan bloggar entusiastiskt om vikten av konkurrenskraftiga stridsflygplan men lägger inga förslag till riksdagen. Anders Borg bloggar inte och därför vet vi inte vad moderaterna egentligen vill och tycker om vårt flygförsvars framtid. Man kan tycka att partiet som vill vara statsbärande bör visa mer ansvar i frågan och vinnlägga sig om en bred politisk enighet om hur vi ska försvara landet