Vad gör regeringen i krissituationer?

Vid riksdagens frågestund på torsdagen ställde undertecknad en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors. Frågan rörde regeringens roll i krissituationer och tog sin utgångspunkt från förra veckans jättteövning SAMÖ-KKÖ.
Övningen handlade om att samordna och koordinera myndigheterna i samband med en tänkt kärnkraftsolycka i Oskarhamn. Regeringens medverkan saknades i övningen. Flera experter, både svenska och utländska, framhöll hur avgörande det är vid krissituationer av den här omfattningen, att ge myndigheterna och krisledningen ett ansikte utåt mot en oroad och förvirrad allmänhet. Att någon stiger fram och visar att man är beredd att ta ansvar redan från början. I min värld kan den rollen bara tas av dem som har fått förtroende att styra landet och av deras främste företrädare nämligen statsministern.

Övningen spelade upp en ytterst allvarlig situation, som började med en ispropp i kylvattensystemet i en av reaktorerna i Oskarshamn och eskalerade till en tänkt härdsmälta åtföljt av radioaktivt utsläpp och akut brist på elektricitet i stora delar av landet.
Härdsmältan inträffade vid nio-tiden på morgonen efter den första händelsen och kl 16.00, när övningen avslutades hade statsministern fortfarande inte uttalat sig. Den presskonferens som hölls under dagen leddes av generaldirektören för MSB. Säkert mycket kompetent och initierad men knappast inte en symbol för Rikets ledning, känd av allmänheten och en samlande kraft för nationen.

I min fråga till försvarsministern påpekade jag att den politiska ledningen över huvudtaget inte var representerad. Detta irriterade ministern som hävdade att ”……..politiken visst var representerad…” i form av hans statssekreterare! Tror någon att svenska folket skulle nöja sig med att en statssekretare satt vid rodret i den mest allvarliga situation man kan tänka sig. Smällkall vinter, fullt av snö på vägarna, ingen el, ett radioaktivt moln över Småland och då uttalar sig en generaldirektör för en myndighet som inte har ledningsansvar och regeringen representeras av en statssekreterare.

Nu var ju det här en övning, vilket Försvarsministern mycket riktigt påpekade men frågan är om man inte kan sätta regeringens brist på agerande i samband med andra aktuella händelser? Jag tänker på bombattentatet i Stockholm i december, den planerade terrorattacken på journalister i Köpenhamn och utvecklingen i Egypten. Regeringen är osynlig. Statsministern uttalar sig sent eller inte alls. Jag avslutade med att fråga om detta var utslag av ren försummelse, eller slarv eller om det är en uttalad strategi från regeringens sida.